Today I will write my goodnight blog in swedish, for you who are very desperate (haha!) to read it in english, please use google translate :p Jag tänkte bara berätta lite om livet och sådant iochmed att många tankar har kommit upp idag, för så mycket har hänt nu när vi börjar komma in i terminen men förtfarande är det många nya som också fortfarande känner sig extremt nya. Fast än att jag har varit på skolan i mer än ett år nu känner jag mig just extremt ny. Hur är det då för de nya som kom i år? Visst, allting är sjukt mycket bättre i år och jag känner mig mer hemma, jag känner mer folk här nere, och bättre. Men fortfarande. Igår när jag satt i matsalen och åt och skrattade tillsammans med J, så kom kuratorn emot mig med snabba behärskade steg. Erika jag behöver din hjälp! Det är tydligen en ny svensk tjej som är några år yngre än mig, ny på skolan för i år och känner en otrolig hem längtan. Jag kan säga att det är inte alls lätt att komma direkt från Sverige till en internationell skola, all in english. Jag kände starkt igen mig i hennes situation, och många minnen spelades upp i bakhuvudet från förra året. Nu ska jag iallafall prata med den här tjejen och det ser jag som en stor ära. Jag önskar att någon hade kommit och pratat med mig innan jag hann må som värst, men så blev det inte. Saken är den, att människorna som går på vår skola har ju arbetat med engelskan sedan de var små, eller iallafall yngre, och de vet inte riktigt hur det är längre att vara helt ny rakt igenom. Först ut idag hade jag Ekonomi. Jag kände mig som en.... barnunge? Nu är det så att min Ekonomi lärare är ursprungligen svensk och pratar med en svensk dialekt vilket får mig att känna mig hemma, och jag trivs väldigt bra i klassen. Men. Idag skulle vi jobba med frågor där man ska välja svar. Vi jobbade två och två. Till en början tyckte jag att det va svårt men jag kom in i det och det blev lättare, så jag hängde med. Sedan bytte vi frågepapper från "köparnas" perspektiv till "säljarnas" perspektiv (typ) och det blev bara helt förvirarande. Inte nog med alla ord och meningar som inte hängde ihop i huvudet på mig för jag aldrig hört den här sortens ord, eller sammansättningar. Sedan var jag tvungen att tänka extremt mycket för att få det att gå ihop, tänka ut vilket håll på ekonomi kurvan det skulle gå, vilken sorts kurva mm... Jag arbetade tillsammans med en kille som hjälpte mig att förstå allt bättre och så, men det funkade helt enkelt inte. Han gjorde det på ett sätt så att jag verkligen kände mig som en barnunge som inte fattar någonting och är helt dum i huvudet. Får man hem längtan till Sverige då? "jaaaaa" :// Så var min dag nästan så gott som förstörd och jag kände mig allmänt svag för resten av dagen. Jag hatar det verkligen. Att känna mig svag, dum, liten, inte fattar. usch!? Det måste ni väl ändån hålla med mig om? Inne på sista lektionen, franskan, så var det en annan tjej som blev tårögd då läraren började fråga lite om livet, hur det funkade i skolan, om vi trivdes, och om vi sov tillräckligt. Det är sådant man helst inte vill prata om i skolan, för det är svaga punkter som får en att bryta ihop. Man vill prata om det, men på samma gång inte. Man behöver någon som pratar med en, hjälper en, men snälla inte inne på letion inför alla klasskompisarna och när man har nästa lektion precis efter! Förra året fick jag själv gå in på toan, sitta där ett par minuter bara för att få ögonen att inte vara fullt så röda, svullna och banka... De minuterna när man är där, precis då, då vill man bara försvinna därifårn, från allt, krypa ner under täcket och gömma sig hemma. HEMMA. Nu ska jag ta och sova lite. Jag måste orka upp tidigt imorgon för att hinna med mamma in till Lausanne på morgonen, och sendan hem och sätta mig och plugga... har mycket att göra innan den här helgen är över. Gonaaatt!! :D